första inlägget på min egna laptop
För det första så är detta det första inlägget från min nya underbara BFF, min laptop! Och för det andra ska jag sluta lova inlägg och andra saker, har märkt att jag inte håller det i alla fall. Jag får helt enkelt ta och skriva när jag har tid och lust. Det som skaver mest är tiden. Datorn funkar finfint, men internet segar järnet nu ikväll. Hoppas det är tillfälligt, annars lär ni inte få några fler inlägg från denna datorn!
Ligger efter med inläggen känner jag, men jag lovar (och nu lovar jag verkligen) att jag ska berätta allt, men inte idag.
Sov hos morfar inatt med mamma och fick ta bussen från Västra Frölunda vid tjugo i nio mot Torslanda. Sådant som inte är kul är när busschaufförerna är sena och gör så att man missar den andra bussen man ska ta, tack för det chauffis!
Att börja klockan tjugo över elva på måndagar är underbart. Då kan man åka hemifrån på måndagarna och tack vare det har jag och en klasskompis kommit på att veckorna kommer kännas kortare. Smart inte sant? Men att sluta tjugo över fyra är mindre underbart. Eftersom tvåorna far iväg med T/S Gunilla idag på äventyr mot Spanien vinkade vi av dem vid kajen vid fem tiden. Fruktansvärt! Usch, jag ser inte fram emot att ta farväl om mindre än två månader. När jag såg alla kompisar och föräldrar som stod där tårögda höll jag på att brista i gråt. Herregud vad hemskt det måste kännas. Fast jag tror att tvåorna inte kände på samma sätt. Att segla iväg i två månader är inte helt fel. Nu längtar jag nästan lite. Om två månader, två små månader. Wiie! Jaja. P.g.a. av vinkningen kom jag och Sara innanför dörren här hemma vid kvart över sex. Idag har jag för första gången handlat alldeles själv här på ön, eller alldeles själv är fel ord, halva klassen var där och handlade. Men att mina få varor gick på 158 kr är helt sjukt! Tack och lov att man inte betalar sin egna mat. Jag kommer endas leva på nudlar och snabbmakaroner när den dagen kommer. Sedan har jag och Sara hunnit med att sätta på den första tvättmaskinen här nere. Efter att vi, eller jag, kommit på att det var nån såndär vattenkran man var tvungen att vrida på också sattes maskinen igång. Man känner sig verkligen vuxen här nere. Att när man innanför dörren tänker tankar som "Vad ska jag äta för mat idag? Usch, här är det skitigt! Tvätthögen växer... Jag måste handla", det är ett bevis på att "vuxen" livet har börjar. Jag kan säga till alla er som undrar hur det känns att jag föredrar att mamma och pappa fixar "allt". I alla fall handlar, så att man slipper se hur mycket det kostar. Och att fixa mat slipper jag gärna också. Aja, man kan ju tänka på det positiva sätter och tänka att jag kommer bli grym på att tvätta kläder, städa, laga mat och inhandla mat. Att jag faktiskt inte är beroende av mina föräldrar.
Nu ska jag käka kvällsmacka, plugga engelska glosorna och sova. Nickade till på två av tre lektioner idag och det bådar inte gott. Måste ha sömn!
Puss godnatt!
Ligger efter med inläggen känner jag, men jag lovar (och nu lovar jag verkligen) att jag ska berätta allt, men inte idag.
Sov hos morfar inatt med mamma och fick ta bussen från Västra Frölunda vid tjugo i nio mot Torslanda. Sådant som inte är kul är när busschaufförerna är sena och gör så att man missar den andra bussen man ska ta, tack för det chauffis!
Att börja klockan tjugo över elva på måndagar är underbart. Då kan man åka hemifrån på måndagarna och tack vare det har jag och en klasskompis kommit på att veckorna kommer kännas kortare. Smart inte sant? Men att sluta tjugo över fyra är mindre underbart. Eftersom tvåorna far iväg med T/S Gunilla idag på äventyr mot Spanien vinkade vi av dem vid kajen vid fem tiden. Fruktansvärt! Usch, jag ser inte fram emot att ta farväl om mindre än två månader. När jag såg alla kompisar och föräldrar som stod där tårögda höll jag på att brista i gråt. Herregud vad hemskt det måste kännas. Fast jag tror att tvåorna inte kände på samma sätt. Att segla iväg i två månader är inte helt fel. Nu längtar jag nästan lite. Om två månader, två små månader. Wiie! Jaja. P.g.a. av vinkningen kom jag och Sara innanför dörren här hemma vid kvart över sex. Idag har jag för första gången handlat alldeles själv här på ön, eller alldeles själv är fel ord, halva klassen var där och handlade. Men att mina få varor gick på 158 kr är helt sjukt! Tack och lov att man inte betalar sin egna mat. Jag kommer endas leva på nudlar och snabbmakaroner när den dagen kommer. Sedan har jag och Sara hunnit med att sätta på den första tvättmaskinen här nere. Efter att vi, eller jag, kommit på att det var nån såndär vattenkran man var tvungen att vrida på också sattes maskinen igång. Man känner sig verkligen vuxen här nere. Att när man innanför dörren tänker tankar som "Vad ska jag äta för mat idag? Usch, här är det skitigt! Tvätthögen växer... Jag måste handla", det är ett bevis på att "vuxen" livet har börjar. Jag kan säga till alla er som undrar hur det känns att jag föredrar att mamma och pappa fixar "allt". I alla fall handlar, så att man slipper se hur mycket det kostar. Och att fixa mat slipper jag gärna också. Aja, man kan ju tänka på det positiva sätter och tänka att jag kommer bli grym på att tvätta kläder, städa, laga mat och inhandla mat. Att jag faktiskt inte är beroende av mina föräldrar.
Nu ska jag käka kvällsmacka, plugga engelska glosorna och sova. Nickade till på två av tre lektioner idag och det bådar inte gott. Måste ha sömn!
Puss godnatt!
Kommentarer
Trackback
