Hamburg-Alingsås

I går spelade Alingsås sin första Champions Leauge match. Självklart satt jag bänkad framför TV:n med familj och vänner. Tyvärr förlorade dom med 35-25 (20-12), men inte är vi ledsna för det. Helt ärligt så är jag förvånad över att det gick så bra. Och om Lugi får förlora med 12 mål i elitserien är det mer än godkänt för Alingsås att förlora med 10 mål i Champions Leauge. Killarna kämpade på bra i början, extra cred till Bernhardsson som gjorde att Alingsås hängde med de första minutrarna, dock tappade dom en väldans massa kvarten innan halvlek. Att dom i andra halvlek vann första kvarten bevisar på en enorm vilja (viljan blev till guld). Tyvärr kom Hamburg igen och mål bombades in innanför Kappelin, ett efter ett. Men vad stolt man är ändå. En tjej i halvlek skickade in ett mail till kommentatorerna och frågade om man inte kunde förvänta sig mer av de svenska mästarna. Och visst kan man det tyckte kommentatorn, men man ska veta att det är en helt annan division att spela Champions Leauge. Klart man blir lite små irriterad som Alingsåsare att höra en sådan "dum" (!) fråga. Men det folk inte tänker på är, som min kära fader sa, att möta Hamburg skulle vara som om IFK skulle möta Barcelona (vilket skämt! Tänk er IFK-Barca, IFK skulle inte ha en chans). När man hör det på det viset förstår man lite mer vad det handlar om. Hur sjukt duktiga Hamburg egentligen är. Hamburgs lag består av handbollsproffs från hela världen och att då bara förlora med 10 bollar är väldigt bra jobbat. Så tänkt på det när ni kollar på Champions Leauge i handboll; visst att dom är svenska mästare, men Hamburg och de andra lagen i gruppen Alingsås hamnade i, är några av de bästa lagen i hela världen. Men självklart vill jag också att det ska gå hela vägen till en vunnen match. Vi låter tiden utvisa detta...

Okej nu måste jag bara säga att det låter som om jag är världens handbolls fantast och att jag kan allt om handboll. Men jag är som vilken publik-människa som helst. Jag kollar, lär mig och hejar på mitt lag. I vått och torrt. Det var under förra säsongen jag började bli intresserad och tycka det var värt att kolla på. Innan förra säsongen var jag en helt ointresserad lite flicka som gick med sin pappa då och då för att man i pausen fick sig en peng att köpa godis för. Idag kollar jag inte ens mot kioskens håll utan är där för handbollens skull. Helt enkelt; jag är en äkta Alingsåsare från topp till tå, en stolt sådan!

Godnatt, klockan ringer klockan 05.20 imorgon bitti. 8 dagars Basic Safety väntar. Vi hörs igen när jag är tillbaka på öarna.


AHK klacken, SM-finalen i Globen 2009

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0